Tankar
Tankar rusar genom mig konstant...tankar på då,nu och framtiden...jag är en person som vet vad jag vill och vem jag vill det med..och det har jag vetat sedan jag var 14år gammal...och det är ju ett bra tag sedan nu! och saken är att jag lever faktiskt tillsammans med den vag vill leva men...ja precis den personen som jag såg för första gången när jag var 14år gammal...iofs så tog det mig 14 år till att få hennes kärlek...men det var värt att vänta på...om det nu finns en person som man är menad att leva tillsammans men så är hon den personen och jag tackar min lyckostjärna att jag träffade henne...och jag önskar innerligt att alla andra människor får chansen träffa och leva med sin själsfrände för det är den absoluta lyckan...och jag har den....men man ska inte för det tro att livet är en dans på rosor...nej..man måste kämpa och känna att man kan ge och ta...i alla dom år som jag levt med min fru så har det inte alltid varit lätt alla gånger...och en stor del är att jag tagit det livet för givet....och det är FEL FEL FEL...idag inser jag att man måste hela tiden beakta sig själv och tänka...hur vill jag bli behandlad och ut efter det behandla den man lever med med den samma respekt och förstöelse som man själv vill ha...för hur skulle jag känna om jag kom hem från jobbet och fick göra allt och min partner tyckte att så ska det väl vara...jag skulle i alla fall inte bli så glad! så om man kan göra saker och ting tillsammans och hjälpas åt med allt så blir ju allt så mycket roligare och man får så mycket mer att prata om...även de allra tråkigaste och jobbigaste saker kan ju bli lite roligare om man får göra dom med den man älskar...eller hur?
Det tråkigaste med hela min situation är att jag var tvungen att slå i botten av livet för att inse detta...och när man är så långt nere så att man inte ser någon lösning på någonting alls...man hittar inga utvägar...det är då man börjar utvärdera sig själv och dom val man gjort i livet och ser dom fel man gjort..och man ser dom så klart...i mitt fall så trodde jag att det var för sent för att göra något åt det och jag höll på att driva mig själv och alla som jag känner till vansinne.....men i slutänden så stod hon där som en räddande ängel....min alldeles egen gudinna...min livsdröm..min match made in heaven....och en sak som jag vill säga är att den här gången så vet jag skillnaden och jag kommer ALDRIG tillåta mig själv att falla i den fällan igen!
Till min fru....Jag Älskar dig...Alltid, ofta och länge!
Och jag älskar dig!
Pyss på dig, kråkan för alla de fina orden!